MENY
Många har säkert sett den uppmärksammads kampanjen om den 12-åriga flickan Thea, som ska gifta sig med den 25 år äldre Geir. Läs mer om kampanjen här. Kampanjen bestod till största del av en blogg skriven av Thea själv, där hon beskrev sitt liv och det kommande bröllopet. Det framgick tydligt att hon inte var så sugen på att gifta sig och behöva sluta skolan för att bli husmor och föda barn till Geir - som då försörjde henne. Förståeligt!
Polisen och olika barnrättsorganisationer fick in samtal om vad som försegick och många blev förbannade. Det framkom sedan att detta helt enkelt rörde sig om en kampanj där Plan Norge ville uppmärksamma att denna händer runt om i världen, varje dag. Flickor, ibland ännu yngre än Thea, gifts bort med äldre och välbärgade män mot sin vilja.
Jag tycker att det här var en väldigt framgångrik kampanj. Jag tror att många fick upp ögonen för hur hemskt det faktiskt är när de trodde att det höll på att hända så nära inpå. Att en liten blond flicka i grannlandet Norge skulle giftas bort fick människor att tänka på sina egna döttrar, släktingar ocg grannar. Det fick folk att uppskatta att detta inte händer här, på vår del av klotet. Men samtidigt fick det folk att förstå smärtan i att behöva giftas bort. Smärtan i att tvingas göra någonting man inte vill, någonting barn inte ska behöva tänka på. Hjärtesorg ska inte existera i en sådan ålder.
Det var även modigt att "Geir" att vara delaktig i kampanjen, med tanke på att han troligtvis har fått en hel del blickar och rop riktade till sig.
Det har på sistone även cirkulerat hel del filmer på nätet där personer låtsas varit mobbare eller rasister för att undersöka om folk har civilkurage nog att säga till. Att reagera och stå för sin åsikt.
Dock har kampanjer som dessa fått mig att se alla nyheter och händelser med ett ohälsosamt mått av tvivel. Jag vet inte längre om det rör sig om en nyhet eller en händelse som sker på riktigt, eller om det bara är någonting som är designat för att göra mig uppmärksam och förbannad. Jag ligger därför på en ljummen nivå vid morgonläsningen av Metro. Jag vågar inte lita på att någonting så hemskt som det jag läser har skett, utan väntar bara på att någon ska skriva en ny artikel om att det bara var en kampanj för att få oss att öppna upp ögonen för ditten och datten. Jag blundar därför för nyheterna.. Om jag såg någon öppet mobba en annan människa, skulle en del av mig kanske tro att jag var på dolda kameran och därför gå undan för att slippa synas i bild. Skulle jag klara av att vara stark nog att gå fram och säga emot? Kankse, kanske inte.. Kanske är det bra att jag har blivit så källkritisk med tanke på hur mycket vi läser varje dag som visar sig vara falskt, vilket vi till mångt och mycket får reda på via Metros unerbara Viralgranskare. Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att ifrågasätta varje nyhet och dess genuinitet. En del av mig vill att det skrivna ordet ska vara heligt, att man inte ska kunna ljuga utan tydlig markering.
Men då hade såklart inte Plans utmärkta och tankeväckande kampanj existerat, vilket hade varit otroligt synd!
Kanske måste alla lära sig vara mer källkritiska och ifrågasätta mer, eftersom vi trots allt inte lever i en värld där alla talar sanning. Förr eller senare kryper lögnerna fram. Kolla bara denna film :)
Åter igen. Guldstjärna till Plan Norge och deras underbart smarta kampanj för att få folk att snappa upp hur hemskt det faktiskt är att vara flicka i många andra länder.
0